Att var och en skall dö är helt i sin ordning. Det följer av livet som natt följer på dag.
Kanske tänker vi inte så ofta på döden, vår ständiga skugga. Döden börjar sin vandring vid vår sida den dag vi föds. Döden är en svår läromästare. Den kastar oss tillbaka in i vardagen och ger de rätta proportionerna på ting som syns så besvärliga, så förödande, så katastrofala. Alla våra gräl, alla oförsonlighet blir plötsligt så smått.

Livet innehåller både ljus och mörker

Både rosens skönhet och rosens tagg

Ju mer kärlek desto mer smärta

Att det är så förstår vi när vi tar avsked

av någon vi har älskat

Då är sorgen det pris vi får betala

för att vi har älskat

En begravning är ett avsked och ett sätt att hedra den avlidne men också en ceremoni som har stor vikt för de anhöriga. En näras bortgång innebär att livet från det ögonblicket har förändrats.
Ceremonin kan hjälpa oss att hitta ljuset i mörkret och att tillsammans kliva över tröskeln, in till ett annat rum.
Den avlidne lever vidare så länge han/hon finns i våra tankar och minnen.

Det blir idag mer och mer vanligt att ha begravningar i andra lokaler än i kyrkor och kapell.
Samkvämen efter ritualen börjar också förändras utifrån den avlidnes eller de anhörigas önskningar.